Fysisk Graffiti

Min gamle vän Patrick Ekwall har aldrig hållit på något lag

– Man blir dum i huvudet av att hålla på lag, säger Patrick

Även om jag förstår hur han tänker svarar jag emot. Det vore lite som att leva utan hjärta.

 

Den smärta jag kände, och fortfarande känner, när Hammarby, tappade 2-1 i Göteborg till 1-3 hemma mot IFK på Söderstadion i SM-finalen 1982, finns fortfarande kvar. Vandringen hem över Skanstullsbron med känslan av att ha blivit rånad. På något. Bestulen på en livskänsla, ett innehåll.

Jag var åtta år när farsan tog mej med på min första Bajenmatch. Nacka Skoglund hade flyttat hem från misären i Italien. Den snitsiga luggen var borta, håret var tunt, men gubben började med att skruva en hörna direkt i mål med sin magiska vänsterfot.

 Karlstad var motståndaren och Nacka frågade högerbacken (Styrman) om han skulle passera på barbords eller styrbords sida.

Båda mina föräldrar är uppväxta på Söder och min dansanta mor har svängt om med charmören Skoglund i Hammarbys klassiska klubbstuga på Kanalplan. Hängde med samma gäng i Katarina Södra Folkskola.

Nacka charmören

 

Inte så konstigt att man blev som man blev (Säg vad du vill Paddy)

I Rågsved dit jag flyttade som fyraåring höll alla på Hammarby, utom Hasse Holmqvist och Pimme Thåström som märkligt nog var Djurgårdare. Här rekommenderar jag läsning av Slas fina lilla novell Supportern.

”Säg Karlberg, sa jag. eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn”

 

Själv anser jag nog att mitt sinne var något öppnare. Veckopengen gick alltid till västra ståplats på Söderstadion, men vintertid gick jag lika gärna på Hovet för att se Djurgården och AIK spela hockey.

Älskade allt. Gubben som hängde siffror manuellt på resultattavlan, korvvagnen som rullade mellan rinken och läktaren. En bred kniv lassade ljuvlig senap på den rykande slangen. Bara senap. Inget tjafs.

 

Min pappa jobbade på DN och fick varje vinter friplåtar till Ahearne Cup, där man kunde se virtuosa Krylya Sovjetov (Sovjets Vingar), Dynamo och Spartak möta Brynäs, DIF och AIK, samt tandlösa kanadensiska slagskämpar i lag som Sherbrooke Castors och Port Arthur Bear Cats. Loved it. Varenda minut.

 

Jag spelade själv i Rågsveds IF, och var aldrig bra nog för att platsa i Hammarby. Men när jag blev förälder var det aldrig nåt snack. Äldsta grabben fick representera Bajen både i ishockey och fotboll.

Vid det laget hade jag som division 6 tränare i fotboll en utbildning i bagaget, och när tränare saknades på dom yngsta hoppade jag in.

Den kullen (87) blev sedermera bäst i Sverige och fick efter att ha slagit ut såväl BP som MFF representera Sverige i Nike Cup i Portugal som blivande 15-åringar.

 

När vi vunnit S:t Erikscupfinal #2 (av 3 guld) den 21 oktober 2001, mötte A-laget Örgryte på Söderstadion med känt resultat (3-2 och SM-guld!).

Mitt pojklag (14 år) var bollkallar och skulle hyllas i paus. Jag var där också i egenskap av reporter för TV4 och skulle leverera intervjuer efter matchen.

Kom med laget från Enskede IP klädd i Hammarbyoverallen och mötte Expressens mäktige krönikör Mats Olsson. Det var i trappan upp mot pressläktaren och den blicken glömmer man inte.

Antydde både förvåning och ”va i helvete”.

 

Jag ångrar det än idag, men jag bangade ur.

 

Tog emot blomsterkvasten utanför omklädningsrummen, och lät killarna tåga ut på Söderstadions fuktglänsande matta i strålkastarljuset med övriga tränarteamet, men utan mej.

Då hade jag jobbat med laget i ur och skur, på dammiga grusplaner, inomhuscuper, flygresor i Europa, sovit på luftmadrasser i sju års tid. Alla sena kvällar på Gubbängens IP  3-4 gånger i veckan.

Träningar året runt. Ideellt.

Jag bytte om till civilt, och såg mitt lag hyllas av 14.000 åskådare i oktoberkvällen, från läktaren. På något sätt var det en helt livs drömmar och kärlek till ett lag, en förening, som jag förnekade mej själv.

Att hålla på ett lag kan vara så mycket Patrick

 

Året efter SM-finalen 1982 fixade Radiosportens chef Tommy Engstrand så att jag fick träna med Hammarby under vintern för att göra reportage för Sveriges Radio (hade det varit möjligt idag?)

 

Har aldrig varit i så bra form hehe.

 

GIH-professorn Björn Ekblom ledde fysträningen, och helvete vad jag sprang. Bollträningen skedde på ett stelfruset grus på Stadshagens IP.

Skilda världar mot vad jag senare i livet skulle uppleva som TV-reporter på Juventus träningsanläggning och Milans paradis Milanello.

Styrelsens Åke ”Örat” Öhrbom kunde sköta spelarförhandlingar i bilen med imma på rutorna och hunden i baksätet utanför Stadshagens fik i vinterkylan

 

Jag minns inte så mycket om hur radioreportagen blev, bara att tränaren Bengt Persson var otroligt trevlig och att jargongen var skön. Alla accepterade min närvaro och min ängslan för uppdraget förbyttes snabbt i ren och skär (grönvit) glädje.

 

Jag kan utan problem berätta detta nu eftersom jag sannolikt aldrig mer kommer att kommentera en Allsvensk fotbollsmatch.

Det är den vanligaste frågan ”Går det att kommentera en match där ditt favoritlag spelar?”

Ja, det gör det. Det är ju knappast ett demokratiproblem vi pratar om här.

Dock skulle jag som redaktionschef försöka undvika att lägga ut jobben så.

Rent praktiskt, överkompenserar man alltid. I rädsla för att verka tendentiös blir man mer kritisk mot ”sitt eget” lag. Men jag har aldrig haft svårt att sätta på ”proffskepsen” när matchen väl går igång.

Fördelar finns också. Man har järnkoll på allt och alla. Ser vem som spelar bättre eller sämre än vanligt. Behöver inte konsultera anteckningar, så man missar inga skeenden i matchen.

Allt TV-kommenterande i Nordamerika är uppbyggt på det sättet

 

Efter över trettio år framför mikrofonen kan jag ibland såklart höra hur kommentatorer kränger och krånglar i vissa matcher, men för en vanlig tittare är det oftast rätt knepigt.

Hockeypubliken är den i särklass mest enögda (jag kan gilla kompromisslös enögdhet bara så ni vet). Jag har gjort ett 20-tal SM-slutspel så jag har på fötterna

Det ven alltid runt öronen på TV4s tittarombudsman Janne Andersson under hockeyslutspelet. Ibland hörde han av sej, men oftast stod trygge Janne stadigt i skitstormen

Hände att tjejerna i receptionen grät under sändningarna

Men när dammet lagt sej stod det alltid klart

Hälften av ilskan riktad mot partiska kommentatorer (och då menar jag nästan exakt 50 procent) kom från det ena lagets supportrar,

den andra hälften från det andra.

Då kan man egentligen känna sej rätt nöjd.

I ishockey kan det räcka med att säga ”Där hade FBK tur som slapp en hakningsutvisning” för att få en dräpare i solarplexus på Sandgrund (har hänt)

Nej Patrick, man blir inte dum i huvudet av att hålla på ett lag.

Möjligen lite sinnesförvirrad

 

_ _ _ _ _ _ _

 

Veckans:

 

Preparat: ”Hjärtmedicinen” Meldonium

 

Outcast: Abeba Aregawi

 

Bank:  VIK Hockey. 5 millar back och fiaskosäsong. Stor risk för NY konkurs. Kan man börja om som Västerås Ungdomshockey

en gång till?

 

Kaoslag: Hammarby bandy. ”Inte roligt att gå till  Zinken” längre säger spelare till den utmärkta bloggen Bandyfeber

 

Uddamål:  Lugi med min gamle polare Axnér slog fenomenet Kristianstad, tyngt av CL-spel, och snodde nog därmed mitt

grönvita lag på slutspelet