Fysisk Graffiti

VD Björn Nordstrand åkte i Centralbadets bassäng med kläderna på. Baren var alltid fri. Hedonism i trappor och prång. Personalfesterna var hämningslösa. Och helt underbara

Så skulle man kunna sammanfatta 25 år på TV. Glömmer inte heller Jan Guillous privata parkering en meter från entrén till TV4 på Storängsbotten. Champagnesocialisten.
Pionjärandan. Vi var inte fler än 50 personer som hade hoppat på ett projekt som ett tag efter valet var nedlagd, men räddades av en borgerlig valseger.
Agneta Sjödin satt i cafeterian och grät.

Jag kom från Radiosporten. Värvad av Bengt Magnusson och Steffo Törnquist. Meningen var att jag och Jacob Hård skulle bilda sportredaktion. SVT bjöd emot och Fyrans utbud av skidor och friidrott var minst sagt magert.
Jag föreslog Peppe Eng. Han blev med sin behagliga röst, guldtand och adressen  ”ni därhemma” en sorts folkhemsikon. Ständigt närvarande i ”Sen kväll med Luuk” så småningom. Min expertkommentator på italienska ligan Hasse Holmqvist kallade snabbt Peppe för Lill-Loket.
Peppe är något jag aldrig varit, nämligen trevlig.
Jag kommenterade ALLT för den nya kanalen. Kyparlopp, pojkishockey, basket, SerieA, Svenska Cupen, hockeylandskamper i Marienbad, J-VM i Ostrava boendes på Hotell Atom(!), proffsboxning, i princip allt som kanalen kunde komma över.
Men gubbarna på Nytorget hojtade glatt ”Kolla där går ju Peppe Eng!”
Att vara i bild är allt. Det är TV

Jag och Peppe var Sportens enda journalister fram till att dagliga sändningar drog igång -95. Jag var emot, Peppe såklart för. Jag gillade inte heller att Travet kunde köpa in fast tid i ett nyhetsprogram.
Förmodligen ledde det till nån slags illojalitets stämpel. När Sportens
allt mer stympade nyhetsprogram firade 20 år häromåret hade jag fortfarande varken varit programledare eller redaktör för programmet.
Trots utbildning, längst erfarenhet, god nyhetsnäsa och insikt i nyhetsvärdering.

Låt mej förklara: Efter tio år på Sveriges bästa sportredaktion Radiosporten trodde jag, att genom att uttrycka olika åsikter och
nöta och argumentera skulle bästa möjliga journalistiska produkt åstadkommas.
TV fungerar inte så. Lärde mej till slut hålla käft, men jag saknar än idag den gröna redaktionssoffan i Radiohuset där stickor och strån rök. Där Stora Journalistpriset vanns och legender som Lennart Hyland, Åke Strömmer, Lars-Gunnar Björklund och Bosse Gentzel verkade.
Tommy Engstrand var min mentor, Lasse Kinch lärde ut hantverk på arena, Fredrik Belfrage tonalitet, Björn Fagerlind trodde på mej och la ut fina lärorika jobb.
Min dåvarande flickvän Jannike Kihlberg(DN idag) fick praktikplats på Radiosporten nån gång på 80-talet.
Då stövlade en lång räkel in på prefektens kontor på JH, ”Nej det går bara inte, den praktikplatsen ska jag ha!”
Den långe var Lasse Granqvist

……………………………………………………………………………………………………

VECKANS:

Norrmän: Holmenkollen. Om nån nu såg nåt

Fiasko: Bandy VM. 4000 tittare såg Sveriges bronsmatch…

Syntbas: Ace Wilders basgång i refrängen till Don´t Worry. Förde
tankarna till Stevie Wonder och Michael Jackson

Överbefolkade: 5 pers för att få ihop en simpel schlagerdänga?
Joseph Haydn skrev 106 symfonier för hel orkester.
Ensam

Efterlängtade: Våren

………………………………………………………………………………………………………..

Lite fakta: kommenterade på fyran 5 vm och 4 em i fotboll. 2 vm-finaler
och 2 em-finaler. alla mästerskap i handboll från -95 och
framåt till 2015. damer från 2001
13 sm-slutspel i ishockey och ett oräkneligt antal landskamper.

Fotbollsligor:  var landets första att kommentera PL, SerieA, LaLiga, Bundesliga och Championship

Och nästa vecka (eventuellt) ”hur en starköl vann Kristallen åt Jihde”